Inte så att jag vill vara språkpolis. Eller jo, det vill jag nog ibland. Ganska ofta till och med. Jag vill säga till folk att det heter inte ”dem gick hem”. Eller att ”triologi” är inte ett riktigt ord.
Det gör jag inte. I stället knyter jag min veka skrivarnäve i byxfickan och muttrar förbannelser såsom idiot och analfabet. Lite sådär lagom passivt aggressivt. Egentligen helt berättigad kritik, men som lätt orsakar dålig stämning när man framför den högt.
Men allt har en gräns, även mitt tålamod. Kanske kan det ha att göra med att dagens ämne tangerar två saker jag sätter högt i livet. Kaffe och Bakverk. Så ärligt talat Max Hamburgare…
DET HETER FÖR HELVETE INTE ”ETT FIKA!”
